JA, lite har vi ju i alla fall att fira än så länge. Vår lilla Norpa skorpa blev 2 år den 25 november, och fick förståss lite extra gott dagen till ära. Ska bli spännande att se om hon blir lite mognare som de flesta (i alla fall många)tikar blir efter 2 år. Än så länge ser vi inga tendenser till att hon förstått det själv, så vi får väll vänta o se.   

Det andra att fira är att Kent är klar som viltspårsdomare. Han fick sitt domarkort i fredags, och var mycket snabb med att tala om att nu fick han minsann gå in gratis på alla utställningar i norden också.

Bara för det så kommer han att bli tvungen att följa med varje gång.  Här väntar vi på at Fiffi ska börja må illa, men det verkar inte riktigt som att hon förstår att hon borde få åtminstone lite sämre aptit! Snarare tvärtom. Hon har blivit helt besatt av mat, och bor mer eller mindr nedanför diskbänken under sina vakna timmar. Oavsett om någon är där eller inte. Annars är hon väldigt kärvänlig och väldigt väldigt trött. Imorse gick hon EFTER mig på promenaden och jag fick nästan släpa på henne, och det hör ju verkligen inte till vanligheterna. Så vi får väll vänta och se etttag till . Har inte bestämmt mig 100 om vi ska ta ultraljud eller inte. Det gör ju varken från eller till för resultatet, men det är ju skönt att veta så snabbt som möjligt ändå. Nyfiken är man...

JAg har förresten fått så många smileys till den här bloggen, så jag vet varken ut elle rin vilka jag ska använda.

Här kommer lite smakprov!!

Ja jag vet verligen inte hur ja ska hålla reda på dem alla..  

Här är det mörkt och tråkigt och regnigt. Väldigt dystert, man blir sååå trött denna årstid.

För nästan precis ett år sedan lämnade vi Brasilien och ön Itaparica, efter att ha varit där i 2,5 veckor. Dagen innan vi skulle åka blev jag jättsjuk med nästan 40 graders feber. Inte så kul, men hem kom vi i alla fall, även om vi låg flera dagar med jättehög feber både jag o kent när vi kom hem. Och vi var SÅ J-KLA SJUKA!! Stackars våra barn...

Hur som helst. Det är ju inte helt utan att man längtar tillbaka tider som denna. Till värmen, solen, ledigheten...

Några bilder från Brasilien för att fly den dystra hösten och mörka vintern.

Från Pousada Wictoria

Strand på Itaparica 

Salvador, gamla stadsdelen Pelhourinou

Soluppgång över Salvador

 Itaparica

Strand Itaparica Salvador i bakgrunden

Lite varmare där än här...

Jag brukar förresten ofta fråga min äldsta dotter på morgnarna hur jag ser ut i håret. Nu börjar jag fundera på om hennes svar beror på husfriden, om hon vill vara snäll eller om hon helt enkelt inte bryr sig om mitt hår. Hon brukar svara: Bra .

Imorse frågade jag: Hur ser jag ut i håret?

Hon svarade Blää

Va? Sa jag, Blä sa hon!

Med fem minuter kvar tills jag skulle börja jobba så var det bara att inse faktum och gilla läget.

Jag ska inte fråga henne mer....

I söndags var vi iväg till Kongsberg jag o Lisbeth. Vi hade båda tittat fel på dag och trodde fram tills i torsdags att det var på lördag vi skulle åka. TUR att vi upptäckte det i tid i alla fall!!

Vi var på plats i god tid och fick bra plats med vårt pick o pack. TYckte överhuvudtaget att det var ganska bra plats i hallen. Ovanligt när det är inomhusutställningar, så det var positivt. Vad som inte var lika positivt var att det var förseningar i både basset o springer ringen med MÅNGA timmar! Men det är ju sånt man får vara beredd på

Vi fick med oss varsitt CK hem. Norpan vann unghundsklassen och placerade sig som 3:e bästa tik. Det var ju alltför väl att vi inte fick certet! För då hade vi ju "bara" haft ett cert kvar att jaga och det hade ju varit för bedrövligt. Att slippa åka land o rike runt. Det finns ju ingen som liksom vill att certena ramlar in på löpande band vettja! Eller?? 

Nog skämtat. Vi är jätteglada, stolta  o nöjda med lilla Norpis resultat.

Och liksom på andra utställningar så kommer det fram människor som inte är "basset" människor och frågar vad det är för ras, för det tycker hon är så otroligt söt. Så nog kan hon få fler hjärtan än matte o husses att smälta vår lilla Norpa.

Nu är det drygt en vecka sedan Fiffi blev parad och vi går förståss som på nålar. Men än finns förståss inget att rapportera.

 Ja, nu har snön kommit! I alla fall så är det ett vitt täcke ute, men inte så mycket mer. (Som tur är)

Allt blir ljusare och lite piggare blir man. Tråkigt bara att marken inte är frusen, så snart är det ju borta i alla fall!

Fast det är ju kul med spårsnö. Nu är ju älgjakten över så gott som, och som vanligt så var det gubben som fick skjuta vår stora älg. FAst jag såg den först!! Den kom i full trav PRECIS RAKT emot mig, och kunde sprungit ner mig om den inte kastat ca fem meter från mig! Och då hann jag ju föståss inte med.....

JAg tror aldrig att vi haft så mycket älg inom vårt område som vi haft i år. Så det är ju bra när man jagar älg åtminstone.

Tråkigt som hänt är att jag blivit uppsagd från mitt jobb efter 6 år. Tyvärr så börjar det gå dåligt för oss också, så vi är ngr som är uppsagda. På kontoret finns ju ingen annan än mig att säga upp, och hur vår vd ska hinna göra BÅDE mitt o sitt jobb, även om det blir mindre att göra, är för mig en gåta. MEN, vill han köra huvudet i väggen är det hans sak. Som tur ärså har jag ju 4 månaders uppsägningstid så det kan ju hinna vända så jag kan vara kvar. (Fast vår norska ägare alltid hävdat att jag bara har en månad, ingen rätt till AK osv) TJI fick han.....

Får väll starta ett svart företag annars, och gå ut med folks vovvar eller nåt!

Till Lördagen är det ju fältprov i Säffle. Det är bara två nybörjarklass hundar som fått plats (Förutom NB reserverna) Resten är elit o öppenklass, så jag är riktigt glad att jag inte anmälde. Pratade ju med G ngr dagar innan Fiffi började löpa för att få lite träningstid åt mig Lisbeth o Jeanette, och redan då sa han att det var svårt med spanieljakten. Fasanerna hade redan lärt sig att bara springa, så hundarna bara föser dem framför sig.

Det hade ju varit jättekul att vara med o titta o kanske hjälpa till men det GÅR JU INTE, eftersom det krockar med Kongsberg. Men, man kan ju inte få allt som bekant!

Provledare är Annikken Agaard, som var en av våra ledare på spanielkursen i Säffle i april. En jätteduktig och trevlig människa som vann cocker SM i år!

Skulle varit kul att vara med på spanielkursen som är i Säffle på söndagen, men då blir det nog rådjursjakt i stället.

Får väll spara lite att göra till nästa år också!

Igår eftermidag/kväll slängde vi oss i bilen och åkte de 30 milen till Zimon på kennel Lelicas. Vi var där ganska sent på kvällen, och det var en något trött och sur liten dam vi hade med oss, som minsann inte tänkte tillåta vad som helst. Vi blev ju lite fundersamma. Enligt veterinären så kunde inte tidpunkten vara mer optimal... (Och det borde ju Fiffi veta också kan man tycka  , fast hon bryr sig förståss inte om vetenskapliga prover) Å andra sidan så kan man inte begära att någon efter 30 mils bilresa sent på kvällen ska vara upplagd för lite snusk bara så där, när de aldrig varit med om det förut.  Till slut tinade hon upp. (Det var ju förståss svårt att motstå Zimon...) Någon parning tillät dock damen inte förrän på lördagen, så nu hoppas vi på valpar i början av januari. Zimon gjorde oss verkligen inte besvikna. En otroligt trevlig och snygg herre, som minsann kunde konsten att kurtisera långväga trötta tjejer. TACK Lena för kaffe, prat o goda råd. Nu hoppa vi på fina valpisar i januari!

En del annat har ju också hänt förståss, men det kan vi ta en annan dag. HAr bara varit hemma några timmar och är ganska TRÖTT!